Vilken fantastisk promenad jag hade till jobbet!
Det låg ett lugn över köpingen, solen värmde de frostbitna gatorna från öster. Skuggorna sprang före när jag promenerade västerut längs Ringvägen. Det låg en tunn sjörök över Ljusnan och dalgången visade sig från sin vackraste sida, i skiftningar från barrträdens gröna till lövträdens gula, orange, röda och bruna färger. Kölden bet lite försiktigt i öronen, inte så det gjorde ont – men för att varsko mig om att vintern är på väg. I stuprören porlade det lekfullt från nattfrosten som smälte på taken. När jag väl är framme på skolgården öppnar utsikten upp sig så man tappar andan.
Just nu skulle jag inte vilja byta denna promenad mot en timme i bilköer på Essingeleden.